Häromdagen gjorde jag ett reportage om ekologisk mjölkproduktion. Skickliga och trevliga bönder. Djuren verkade må alldeles utmärkt i den stora ladugården med tre mjölkningsrobotar, vilket de säkert också hade gjort om produktionen varit konventionell.Men en sak var de ekologiska mjölkbönderna med rätta upprörda över: Att den nykalvade kon måste gå tillsammans med sin kalv minst tre-fyra dagar innan de separeras. Därmed hinner de bindas vid varandra och det blir upprörande smärtsamt när de sedan måste tas isär. Det är mot naturen.
Att producera ekologisk mjölk är mycket intressant för bonden. Tänk att få fyra kronor per liter mjölk, en krona mer än för konventionell mjölk. Men KRAV-kossan har nog ett sämre liv än sin konventionella medsyster som slipper binda sig vid kalven innan den tas ifrån henne. Då blir inte separationen så svår.
Så snälla KRAV, ändra reglerna - för kossans och kalvens skull!
/L
6 kommentarer:
Hej Lars! Arvid var precis på besök och jag tipsade honom om din blogg :)
Måste kommentera ditt inlägg med den söta kossan. Jag tycker att du har lite fel inställning i den här frågan. Krav borde ändra sina regler så att kalven fick följa sin mamma ännu längre tid istället... Hur lång tid tar det innan kossan självmant tröttnar på kalven tro?
Hej Ulrika!
Jag förstår att du tycker synd om kossan och kalven som inte får vara hos varandra hela tiden. Det kan jag hålla med om, men jag tror att det tar lång tid innan kossan rent naturligt tröttnar på sin kalv. Älgkor brukar stöta bort sina kalvar först när det börjar bli dags för nästa kalv. Ska vi "knycka" mjölk från kon måste vi alltså ta bort kalven innan kossan har tröttnat på sin kalv. Det är liksom grunden i mjölkproduktion.
Slutsatsen är att ko och kalv måste separeras innan vi mjölkar kon för att få mjölk till mejeriet. Då menar ekobönderna jag besökte att ju längre tid ko och kalv går tillsmmans, desto mer hinner de binda sig till varandra och desto smärtsammare blir den nödvändiga separationen.
I köttproduktionen med dikor låter man däremot kalven få gå kvar och dia sin mamma väldigt länge. Problemet brukar vara att äldre kalvar, tjurar och även andra kor "tjuvdiar" kor som har mjölk.
Häromdagen fick en av våra "köttkor" en liten kalv i hagen. Eftersom de andra djuren blev intresserade av kalven och ville dia kon fick vi ta in kossan och kalven i en egen box.
/Lars
Och i vilken värld lever ni?
Ni diskuterar över hur länge kravkalvar ska få dia sin ko, i kravs regler ingår det dessutom att kalvarna ska få mjölk under 3 månader. Men det gäller ju bara de kalvarna som finns kvar i lagårn. Det är ganska vanligt att kravkalvar av han-kön vidareförmedlas vid någon veckas ålder, till en konventionell uppfödare som ger den mjölkersättning. Detta för att "kravmjölken" är för dyr att utfodra med.
Detta sker dessutom med länsstyrelsernas goda minne!
/Per
Men för i helvete, här sitter du och säger att "åh vad hemskt det är att vi inte tar kornas barn på en gång för då binder dom ju sig med varandra", ja, det är ju liksom meningen att mor och barn ska binda sig med varandra, problemet är snarare att dom tas ifrån varandra alls. Nej, drick soyamjölk och bojkotta djur-som-egendom industrin helt och hållet.
Nej, det är inte roligt att vara ko överhuvudtaget!
Jag är så innerligt ledsed att det tog mig personligen så lång tid att få reda på sanningen om mjölkindustrin. Konsumenter blir grundlurade när dom tror dom att dom köper mjölk från glada kor.
Det spelar ingen roll huruvida kalven rycks bort från sin mamma direkt eller efter 3 dagar eller 3 månader. Kalvar diar naturligt sin mamma i 2 år! Mjölk och kött industrin är något av det vidrigaste man kan tänka sig. Hur vore det om folk som du lobbade för human behandling för djur istället för att ägna dig åt triviala lagändringar som inte ändrar någonting av det grundläggande problemet.
Tänk dig själv att bli våldtagen(ja ofrivillig inseminering är våldtäkt) en gång om året, bära barnet i 9 månader för att bli taget ifrån dig 5 minuter efter förlossningen.
Du kan ju intala digsjälv att det är helt OK, för det är ju inte du som behöver utärda det. Kossor sörjer sina barn som alla mödrar, dom skriker efter dom i desperation i veckor efter separationen, och domtvingas genomlida det år efter år efter år, tills dom klassas som värdelösa och skickas till slakthuset.
Jag blir illamående av vad vi människor gör. Nånstans i ditt hjärta måste väl duc också inse att detta är fel, och går emot naturen.
Malin
Så bra skrivet.
Skicka en kommentar